Min nya kompis

I mitten av förra veckan hittade jag en blocket-annons med en Ashford Traditional till salu. Jag skickade fort som attans iväg ett mail och fick snart veta att jag var först ut och att jag kunde komma och titta på- och eventuellt köpa rock i helgen. Sedan dess har jag gått som på små nåliga moln, otålig, glad och lite nervös, och igår var det dags! Jag kom hem med en rock och är alldeles toknöjd och förväntansfull och glad. Rocken behöver lite kärlek innan den är fit for fight och jag har beställt ett Ashford maintenance kit för att kunna olja den och byta ut vissa lite gamla och trötta delar, som spolbromsvajern (om det nu är så det heter) och nylonstaven som håller ihop trampan med, eh, pinnen som driver hjulet? eftersom den är väldigt skör och har gått av ett par gånger. Jag tror också den skulle behöva torkas av och vaxas eller på annat sätt ytbehandlas, exakt hur håller jag fortfarande på att klura ut.

Jag lyckades ändå spinna lite igår och det var väldigt kul, även om det är tydligt att jag måste lära känna min rock innan resultatet kan bli ens i närheten av riktigt bra.

Jag fick också med mig extra spolar och två gamla spolar som tillhört en annan mycket äldre rock, men som ska passa. Det tyckte jag nästan var det roligaste av allt, lite tokig i gamla prylar som jag är.

Rocken har ännu inget namn. Jag har förstått att de brukar ha det, så det kanske kommer till mig senare.

Hemlisbyte 3

Så var det dags för sista paketet i hemlisbytet och det känns lite tråkigt för det är väldans roligt att få paket hemskickat en gång i månaden. Och roligt att plocka ihop och skicka iväg paket som förhoppningsvis skall glädja någon annan. I mitt sista paket fanns det härligt ofärgat garn från Svarta fåret och en extra födelsedagspresent i form av ett mönster till de fantastiska vantarna Gudrun. Jag har länge tänkt sticka ett par, så nu får jag verkligen se till att ta tag i det!

Jag är väldigt nöjd med alla mina hemlispaket, det känns som att min hemlis tänkt till och dessutom gett mig paket som tvingar mig att vara extra kreativ med garnfärgning och spånad. Tvingar på det allra mest positiva sättet då förstås. Tack så hemskt mycket!

Jag fick avslöjat i sista paketet att min hemlis är Ida som har bloggen Idas handarbete och tänk, det hade jag faktiskt lyckas lista ut alldeles själv! Så, tack Ida för alla fina paket!

Nu återstår det bara att se om den person jag skickat paket till lyckats räkna ut vem jag är. Jag tycker det där med ledtrådar är svårt, så vi får väl se. Om inte så får jag ge mig till känna efter att paketet är öppnat, för jag var inte så snäll som Ida så att jag avslöjade vem jag var.

Black metal-mössan

I helgen var jag och hälsade på vänner som väntar barn framåt sommaren. De nämnde att de saknade en mössa för en nyföding, och då tänkte jag att jag kunde passa på att sticka en och samtidigt få användning för lite av mitt restgarn. Djevellue har jag länge haft sparad bland mina favoriter på Ravelry så det fick bli en sån i fingering silke/merino Fallen dark soul från DyeForYarn och fingering merino Super grey moods från Moods of colors, goda förutsättningar för en black metal-bebis där tänker jag.

Mössan var en snabb och enkel stickning även om jag hade en onödigt lång rundsticka som knörvlade sig lite, och så äger jag av någon anledning enbart trästickor i storlek 2, så stickan var både lite för trubbig och läskigt böjlig, men den höll. Inköp av tunna stickor i metall är dock noterat för framtiden.

Jag är inte heller helt nöjd med minskningarnas utseende, jag hade velar ha en snyggare lodrät rad maskor instället för denna rad som är lite ojämn och bullig, det hade blivit snyggare till slätstickningens väldigt definierade små maskor. Jag tänker att jag för såna tillfällen skulle vilja ha ett ordentligt sticklexikon att kunna slå upp ökningar och minskningar i. Nu testade jag några olika under stickningens gång, men alla såg ungefär likadana ut. För ökningarna använde jag mig av metoden med omslag som sedan stickas vridet som det pratades om i senaste avsnittet av Nördic knitting, eller om det var näst senaste?, riktigt snyggt blev det, så det rekommenderar jag! Särskilt till tajta små stickningar där det är lättare att göra omslag än att fippla med att plocka upp maskor.

Jag har inte så stor erfarenhet av nyfödingar så jag hoppas att mössan passar, den var lagom stor för att kunna blockas på en kokosnöt i alla fall, vet inte om det är ett rimligt bäbishuvudsmått?

Merlot - för sista gången

För några veckor sedan blev jag äntligen färdig med spetskanten på min Merlot och blockade den, sen hände inte så mycket mer, den hängde på en dörr här hemma och såg tjusig ut, fast jag kom mig inte för att fota den och avsluta Ravelryprojektet. Men igår var det dags! Jag var på tokvårig utflykt till Vismarlövs café och bagarstuga och passade på att fota sjalen i en hysteriskt charmig och lantlig miljö. Kanske inte min grej egentligen, men hur ofta har jag chansen att fota en sjal lite slarvigt hängandes över ett gammalt vagnshjul? Aldrig! Så då får jag ju passa på! Jag kan för övrigt rekommendera Vismarlövs café för en lagom utflykt i sydvästra Skåne, och passa på att svänga förbi Soldattorpets mejeri när ni ändå är i närheten, det gjorde vi och fick med oss smaskig ost hem.

Jag är väldigt nöjd med slutresultatet av sjalen, men som jag ofta gör tänker jag att den hade kunnat få vara liiite större. Den är väldigt lång och det är mer en svepa över axlarna-sjal än en linda runt halsen sjal. Egentligen är den kanske lite för tjusig och piffig för min smak, men nån gång ska jag väl kunna vara lite tjusig och piffig, eller så får jag helt enkelt tjusa upp en trasig gammal t-shirt med den.

Spetsbården har jag ju tjatat om tidigare och den var verkligen tradig att sticka, men nu när den är klar så är jag supernöjd. Den blev väldigt fin och passar sjalen. Mönstret som helhet är jag också mycket nöjd med och kan rekommendera! Den förtjänar verkligen mer än sina 102 projekt på Ravelry och det är ett perfekt projekt för en udda härva fint melerat fingering-garn.

Mitt garn kommer från Moods of colors och är specialbeställt i precis de färgskiftningar jag ville ha. Jag beställde två härvor och har mer än en kvar så en bör räcka gott och väl. Nu är frågan vad den andra härvan ska få bli.

Poddar och mitt bultande hjärta

Det är nog få i sticksvängen som missat att vi fått en ny svensk stickpodd. För ett par veckor sedan kom första avsnittet av Nördic knitting och jag var väl lite halvskeptisk till att börja med om jag ska vara ärlig. En podd av två stickare som gillar långsamt och krångligt och som viger hela första avsnittet åt att prata om en stickdesigner jag aldrig hört talas om? Det låter ärligt talat lite sådär, men podden är helt helt fantastisk! Totalnördig, späckad med kunskap och med alldeles lagom långa avsnitt för att jag ska kunna behålla fokus och ta in det som sägs. Den är också väldigt olik Stickpodden och Rätt avigt som är de två andra stickpoddarna jag lyssnar på. Både Stickpodden och Rätt avigt är betydligt spretigare, pladdrigare, personligare och med fler sidospår. Inte på något dåligt sätt alls, jag tycker mycket om båda två men det är skönt med lite variation.

Jag har försökt lyssna på engelskspråkiga stickpoddar också, men inte fastnat riktigt. Jag vet inte varför egentligen. Språket är ju inget problem, men jag har kanske helt enkelt inte hittat någon engelskspråkig pod som passar mig, lite synd för jag hade gärna lyssnat på fler stickpoddar än vad jag har tillgång till just nu. Istället lyssnar jag igenom Karin och Saras podd från början eftersom jag alldeles nyligen upptäckt Karins Konstgrepps storhet. Jag fattade inte alls tidigare, och nu är jag typ kär.

Färgat garn

Så, i onsdags blev det äntligen av att jag färgade garn. Den tjusiga emaljerade grytan jag köpt visade sig visserligen inte ha någon emalj i botten, och rent gjutjärn tror jag inte gör sig så bra till garnfärgning så jag snodde en av våra matgrytor istället och får köpa en ny att ersätta den med nästa gång det bär av till Ikea.

Det blev en heldag i köket, först med att blanda alla färger till stamlösningar, och sedan med att färga alla små och stora härvor garn jag hade och det var så fantastiskt roligt och jag blev så himla nöjd. Jag känner mig verkligen biten och längtar efter nästa gång det är dags att färga, först måste jag bara få tag på lite mer ofärgat garn. Och sen fundera ut vad jag ska göra med allt det här färgade garnet, för det går betydligt fortare att färga än att sticka.

Jag brydde mig inte om att skriva upp hur jag blandade färgerna, utan ägnade mig helt åt att experimentera fram olika nyanser och testa olika sätt att färga på. Några av mina favoriter syns på bilden nedan. Det gröna är jag lite extra nöjd med, inte främst för färgens skull, utan för att jag försökte efterlikna en påskliljas färger och lyckades!