Garnvindor

När jag återupptog mitt stora intresse för stickning för några år sedan så lyckades jag plocka åt mig en garnvinda hemma hos en syster. En garnvinda som min mor tydligen hittat på loppis och som jag förstått i efterhand egentligen är en linvinda. Den har funkat okej, men varit ganska trög och trots diverse husmorsknep har jag aldrig fått den att glida bra. Kanske för att det är en linvinda? Kanske för att den är gammal och dålig? Jag vet inte. 

Jag har iallafall varit på jakt efter en ny garnvinda ett tag, så mycket som jag stickar så hade det varit skönt med ett välfungerande redskap, dessutom så är jag sugen på att köpa en nystmaskin och för att kunna använda den så krävs en garnvinda som släpper ifrån sig garnet utan protester. Så i helgen hittade min mor garnvindejägaren en åt mig när vi var på loppis i Tingsryd. En fin Glimåkravinda för 25 kronor vilket känns som ett rejält kap eftersom en ny kostar närmare 600. Som den smålänning jag är måste jag såklart kolla upp nypris för saker jag köper begagnade så att jag kan gotta mig vid tanken på alla slantar jag sparat. Inte för att jag hade köpt en ny garnvinda för 600 när jag har en nästanfungerande hemma, men ändå.

Min gamla garnvinda pensionerar jag men den får bo kvar här hemma tills vidare, kanske skänker jag den vidare så småningom, för även om den har sina sidor så är den betydligt bättre än ingen vinda alls.

Så, nu är nästa steg att börja titta efter nystmaskiner och där har jag ingen aning alls vad som är bra, dags att börja luska alltså för en nystmaskin har jag inga förhoppningar om att hitta på loppis.