Minst en gång per månad vill jag ta min fula rutiga tantvagn och sätta mig på bussen som bär mig till Willys (egentligen gör den inte det, jag måste byta buss en gång på vägen dit eftersom direktbussen konstigt nog bara går åt ett håll på eftermiddagarna, 07.00 är inte en tid för storhandling!, men det lät bättre att bussen bar mig dit) för att storhandla. Jag köper mest konserver, mest bönkonserver. Men idag slank både skorpor, müsli och tartex ner i vagnen bredvid bönorna. Storhandling är fantastiskt. Ja kanske inte själva handlingen i sig, den känns ganska sunkig ärligt talat, för att inte tala om hur tung tantvagnen (jag vägrar använda det ordvitsiga D-ordet, här i förorten är vi alla med tantvagn, förortsvagn kanske vore mer rättvist beskrivande?) är på hemvägen, upp för lilla backen och upp,upp,upp för trapporna, de ca 200 meterna från hållplatsen till porten blir till kilometer.
Men sen, när jag kommer hem, öppnar vagnen, packar upp. Det är lycka. Så mycket mat! Så mycket matlagning och alltid nåt jag glömt att jag köpt, julafton!
Det enda som slår storhandlingen är att botanisera i små butiker fyllda med vegetarisk och ekologisk mat, men storhandlingen är så mycket snällare för plånboken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar