Kalajoki igen

Igår gick jag igenom alla projektpåsar jag hade liggande. Förvånansvärt många innehöll inga projekt alls, utan bara garn, och några innehöll projekt som jag helt givit upp tanken på att slutföra. Så lite froggning och sortering av garn gav mig ett helt rimligt antal kvarvarande projekt - sex stycken. Av dessa var alla utom ett pågående. 

Det sista gnagande dåliga samvetet var som det varit det senaste året ett par Kalajoki som jag började sticka under Dödergöks sockutmaning och som inte blivit klara eftersom min största behållning av sockutmaningen var att jag insåg att jag hatar att sticka sockor. Jag har ändå inte kunnat förmå mig själv att repa upp dem eftersom jag älskar garnet, sockorna blir fina och jag bara har en halv kvar, men samtidigt har jag inte heller kunnat förmå mig själv att fortsätta sticka på grund av tråkfaktorn. Tills nu, för jag insåg för några dagar sedan att jag behöver stickorna för att kunna sticka vantar, och det är fasta rundstickor. Helt plötsligt fick jag ett helt annat incitament att sticka färdigt sockorna! Jag har redan kommit en bra bit på väg och kan samtidigt drömma om Doris som jag vill använda stickorna till när de är lediga.