Sidor

02 januari 2008

post-jul

Att inte orka med mobila bredbandsuppkopplingar har sina sidor när det är det enda som erbjuds. Jag tycker dock inte att det är helt och hållet mitt fel eftersom min dator tackar nej och låser sig. Jag skulle ju kunna installera om alltihopa och hoppas det går bättre, men vem orkar? Jag fick för ett tag sedan, som åhörare under ett datorteknikprat, frågan, av en annan åhörare, om jag var intresserad av sånt. Jag gillar att använda datorer. Jag gillar när dom funkar, funkar dom inte orkar jag sällan göra det jag borde (jag borde till exempel lämna in min dator eftersom den är 1/2 år gammal och cd-läsaren låter WRRRRRROOOOMMMMM när jag stoppar in skivor, och ja, jag ämnar göra det innan garantin går ut, men "orka!" Som nåt yngre syskon till mig säkert skulle sagt för några år sedan).
Ja, iallafall, min icke-orkan har lett till att jag inte skrivit några blogginlägg och därför inte heller lämnat några närmare beskrivningar av vare sig julgodis eller julmat. Det är dock relativt enkelt att sammanfatta eftersom julgodiset, förutom tranbärskolan, bestod av mintkyssar, något som jag borde kallat Mozartbitar (som bestod av mandelmassa och nougat som formades till längder och doppades i smält choklad och mandelspån och sedan skivades upp) och mintchokladbräck som jag stal rakt av från Anne.

Julmat lagade jag inte någon, men inhandlade massor av fejk-kött på Goodstore. Det tillsammans med kokt potatis, sallad och nån röra (i år nån auberginesillpryl som min syster gjort samt en pepparrotsröra som jag misstänker att min svägerska var upphovskvinna till) är egentligen det enda jag behöver, men det fanns även otroligt goda rödbetsbiffar, potatisgratäng och en del annat som jag goffade i mig av, men inte lagade själv eftersom jag ägnade delar av julaftonen åt att åka tåg från Stockholm till Växjö.

Det var väl min jul i korta drag. Annars var det en konstig jul i år. Jag har inte berättat det tidigare, men min lillebror dog den 15 oktober i år vilket har varit hemskt jobbigt men också fått mig att inse att det inte är möjligt att sörja jämt, åtminstone inte för mig. Så julen var annorlunda men bra på många sätt också. Jag har fått träffa båda min äldre bröder och det händer inte så ofta och jag har haft möjlighet att träffa vänner som jag träffar mycket mer sällan än jag skulle vilja. Det har varit fint.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar